Inga fler påsar1

Äntligen är Maggies stomi nedlagd.

I morse vid 9-snåret opererades hon och redan före klockan 13 var hon tillbaka på avdelningen, vaken ur narkosen. Nåja, någorlunda vaken i alla fall, hon sov gott resten av eftermiddagen. Men sen vaknade hon ordentligt och var ganska ledsen. Lite för att hon hade ont, men mest för att hon var hungrig. Det var ju jobbigt redan igår när hon fick sitt fria ammande reducerat till 20 ml, dessutom serverat i en spruta! Nu ska hon inte äta alls på några dagar, så det kommer nog att bli en hel del gråt (men ingen tandagnisslan förstås) framöver. I kväll lyckades vi dämpa hennes värsta ledsenhet med gitarrspel och sång från fadern och smek och pussar från den ömma modern.

Den ömma modern är bokstavligt talat öm och det är inte bara Maggie som längtar efter den fria amningen igen! Pumparna må vara hur moderna de vill - inte 17 är de speciellt bekväma för det!


Men det allra viktigaste är i alla fall att Maggie är hel nu - som Mira så vackert uttrycker det. Apropå Mira så frågade hon i telefonen ifall Maggie fortfarande hade sladd! Visst är Maggie en liten sladdis, men det Mira menade var förstås droppet. Detta dropp kommer vi att få dras med ett tag framåt, tills Maggies tarmar helt klarar av att ta upp all näring hon behöver. I kväll är hon dessutom extra sladdbefäst med dropp, kateter, ekg-mätare, saturaktionsmätare (syremättnad och puls) och som grädde på moset en nål i huvudet! Men de flesta av dessa slangar och sladdar försvinner under morgondagen.