En hel dag utan tomi

Idag har Maggie mått förvånansvärt bra, inget gnäll av hunger och hon tycks inte ha ont efter operationen. Droppet går för full trottel nu och förhoppningsvis kan det stilla hennes hunger under hela den här tuffa tiden utan mat.
Problemet nu är att ingen avdelning på sjukhuset vill ha oss. Här på 95 F, där vi trodde att vi skulle få stanna, är trycket hårt av alla för tidiga födslar. Detta gör att de vill flytta oss. Den poleninspirerade avdelningen 95 B ville ju inte ha oss, de hade varken tid eller rum. På ronden idag sa kirurgen att vi under dagen skulle flytta till 95 E (akutmedicin). När klockan närmade sig fyra så frågade vi en sköterska hur det blir med flytten. Hon sade att 95 B tyckte att vi skulle till 95 E och vice versa. Ni hör ju vilket virrvarr. Vid fem mötte jag kirurgen och frågade henne hur det blir. Hon sade då att vi imorgon ska flytta till 95 E (barncanceravdelningen), dock tillade hon att sista ordet inte var sagt. Förhoppningsvis håller de på så här till dess att vi åker till Östersund, för vi trivs väldigt bra här på 95 F.
Föräldrarna har även hunnit träna idag. Pappans muskler pumpades till abnorm storlek på gymmet och modern skred fram i löparspåret.
Nu en liten banna till vår kollega Cia. Hon hälsade på i Östersund en kväll, en kväll då näst sista delen av Kommisarie Winter sändes. Planen var att titta på denna. Som ni vet har Cia ett välsmort munläder. Detta munläder gick så till den milda grad att avsnittet hann sluta innan hon tystnade och for hem. SVT-play var inget alternativ då uppkopplingen sög. Så nu i Uppsala skulle vi se näst sista och sista avsnittet på nätet. Under gårdagen klämdes det näst sista och ikväll skulle vi äta jordgubbar och njuta av sista delen. Föreställ er våra tankar om Cia då det visade sig att SVT plockade bort avsnitten 23.00 igår. Men vi gillar dig ändå Cia.