I går tillbringade vi vår permis på Jamtli och deltog i nationaldagsfirandet. Bland annat satt vi på en solig äng, där vi drack kaffe och beundrade alla vackra blommor som helt plötsligt dykt upp.
Några av dessa blommor skulle jag vilja skänka till er som ställer upp för oss. Till Evy-Ann och Lars-Eric som ser efter vårt hus, tvättar åt oss och utan tvekan tar med sig Milton och Mira på besök i Uppsala, till min pappa, till Lena och till min mamma som tar hand om sina barnbarn när deras far jobbar (och jag sitter fast här) och även en blomma för matlådorna som våra föräldrar kommer med! Vi är otroligt tacksamma!
Jag mår väldigt dåligt över att inte kunna vara tillsammans med mina barn mer än några timmar åt gången, men jag känner mig ändå lättare till sinnet när jag vet att de är tillsammans med er som de älskar.
Maggie ligger just nu och slumrar, mätt och nöjd efter den senaste matningen. Hennes - och vårt - dygn är inrutat i tretimmarsperioder där hon äter ur flaska och får mat i tarmen var tredje timme, dygnet runt. Däremellan sover hon och vi försöker hinna med någon form av motion, sömn, mat och för min del även några timmar fjättrad vid den underbara pumpmaskinen!! Detta gör att timmarna och dygnen springer iväg i rekordfart. Nu är det bara en vecka kvar till röntgen då vi ska få svar på om Maggies tarmar är redo för operation. Behöver jag säga att vi är väldigt spända på resultatet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för blomstren.
SvaraRaderaLars-Eric o Evy-Ann
Även jag och Nisse vill skicka en hälsning, vi följer bloggen och gläds åt Maggies framgångar och att hon har så härliga föräldrar, liksom farföräldrar och faster.
SvaraRaderaI morgon lämnar jag Nisse hemma (travhelg Jämtlands stora pris) och åker några dagar med den nyblivna studenten Julia och hennes mamma till Florens och sommaren! Här regnar det bara. När vi kommer hem följer jag upp Maggies utveckling!
Kram till er alla från Birgit. Eva och Julia hälsar.