Idag var en seg dag, ingen sol och inte mycket att göra. Vi kan ju bara gå ut en och en, så utflykterna blir lite tråkiga. Om de mot all förmodan skulle vara roliga så vet man att ens käresta sitter i cellen och häckar och då blir inte ens det roliga roligt. Med andra ord kan vi säga att vi längtar hem. Vi har ju också en viss oro över droppet som skötte sig fint i ett dygn men nu åter läcker som ett såll. I detta nu jobbar Maria och en sköterska med att lägga om det och förhoppningsvis ska det bli lite tätare. Vad gäller Maggies matintag så ordinerades hon 15 ml var tredje timme idag, detta mottog hon med bravur. Det var faktiskt så att föräldrarna smög i 5 ml extra vid några av målen, lite anarki vill vi allt ha.
Maggie kommer som en följd av detta sjukhusliv få väldigt vältränade föräldrar, fortsätter modern med denna frenesi i löpningen ser vi henne i Finnkampen nästa år. Farsgubben är väl mer riktad mot motionshändelser typ tjejgåing eller nåt.
Sov gott alla kära läsare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaJag kan förstå att ni längtar hem till oss. Vi längtar ju efter er. Tråkigt att läsa om det krånglande droppet men vi forsätter ändå att ha en positiv förhoppning om snabb viktökning och borttagande av droppet. I går var jag ute och paddlade med Hanna, läkaren som flög med dig till Uppsala. I övrigt rullar livet på som vanligt. Nu är det Storsjökuppen som gäller där Tilda deltar.
Hälsa mor och far.
Bästa hälsningar farfar
En rapport från hemmatrakterna (Odensala): Över nejden hörs fotbollsljuden från Storsjöcupen, från tidig morgon till sen kväll. Marken nedanför ert hus är "nerlusat" av husvagnsboende norrmän. Folk vallfärdar till och från Kvantum och mellan matchplanerna med vattenflaskor och andra flaskor. Grillröken ligger tät.Tjo och tjim alltså.
SvaraRaderaLotta, om du ser någon norsk försöka närma sig våra ägor, avhys denne med bestämd röst. Sedan Björn Dählie backade över mållinjen vill vi inte ha med dem att göra.
SvaraRaderaTrust me!!
SvaraRadera