Inga fler påsar1

Äntligen är Maggies stomi nedlagd.

I morse vid 9-snåret opererades hon och redan före klockan 13 var hon tillbaka på avdelningen, vaken ur narkosen. Nåja, någorlunda vaken i alla fall, hon sov gott resten av eftermiddagen. Men sen vaknade hon ordentligt och var ganska ledsen. Lite för att hon hade ont, men mest för att hon var hungrig. Det var ju jobbigt redan igår när hon fick sitt fria ammande reducerat till 20 ml, dessutom serverat i en spruta! Nu ska hon inte äta alls på några dagar, så det kommer nog att bli en hel del gråt (men ingen tandagnisslan förstås) framöver. I kväll lyckades vi dämpa hennes värsta ledsenhet med gitarrspel och sång från fadern och smek och pussar från den ömma modern.

Den ömma modern är bokstavligt talat öm och det är inte bara Maggie som längtar efter den fria amningen igen! Pumparna må vara hur moderna de vill - inte 17 är de speciellt bekväma för det!


Men det allra viktigaste är i alla fall att Maggie är hel nu - som Mira så vackert uttrycker det. Apropå Mira så frågade hon i telefonen ifall Maggie fortfarande hade sladd! Visst är Maggie en liten sladdis, men det Mira menade var förstås droppet. Detta dropp kommer vi att få dras med ett tag framåt, tills Maggies tarmar helt klarar av att ta upp all näring hon behöver. I kväll är hon dessutom extra sladdbefäst med dropp, kateter, ekg-mätare, saturaktionsmätare (syremättnad och puls) och som grädde på moset en nål i huvudet! Men de flesta av dessa slangar och sladdar försvinner under morgondagen.

Åter i Uppsala

05.30 i morse kom Maggies farmor och farfar till oss för att vara med Maggie i väntan på att hon skulle få flyga till Uppsala. Vi föräldrar åkte i förväg med vanliga flyget 06.50 och Maggie med ambulansflyg 09.00. Vi föräldrar var alltså först på plats på Ackis för att checka in på avdelning 95 B (barnavdelningen), tidigare bodde vi på 95 F som är neonatalen. En sköterska visade oss till rummet, väl där inne tittade jag och Maria undrande på varandra. Frågan vi ställde oss var om vi hade åkt tidsmaskin till 60-talet eller om vi hade hamnat i Polen. Det var otroligt risigt på rummet och kändes inte alls bra i magen. Efter några timmar i den gnisslande sängen kom äntligen Maggie med Östersundssköterskan Kristina och en läkare. Då skulle Kristina hjälpa de på avdelningen att koppla på droppet, uppsalafolket stod som fågelholkar och kände nog att Maggie var dem övermäktig. Så efter en kvart kommer de och säger att vi ska flytta ner till 95 F. Om det inte hade ansetts som töntigt i överkant att göra "high fives" så hade vi gjort det då. Det känns som att vi fick komma hem, hem till våra gamla lokaler, föräldrar och personal.
I morgon är det operation, det känns både bra och gruvsamt. För Maggie har den här dagen varit ganska jobbig med alla förberedelser inför ingreppet. Flera gånger har de stuckit henne i armen för att ta prover, maten i munnen har halverats för att 02.00 helt avslutas och vidarematningarna är nerlagda. Maggie har under en period haft halvdåligt blodvärde och under operationen kommer hon att förlora en del. Därför har hon idag fått en del blod vi en nål i huvudet. Under natten ska hon också tvättas två gånger för att vara steril vid operationen. Så ni förstår nog att dagen inte varit Maggies bästa. Men det är det nog värt, för imorgon är stomin ett minne blott.
Någon gång mellan 08.00 och 09.00 ska hon opereras, då hoppas jag att alla som läser detta håller tummarna. Kirurgen som ska utföra operationen heter Helen Lilja, när vi träffade henne idag kändes det väldigt bra. Heja Maggie och heja Helen!

Midsommar

Igår var det midsommar, den första på många år som inte medförde huvudvärk dagen efter. Vi firade genom att gå till Jamtli och där möta Maggies farmor och farfar. Vi strosade omkring, lyssnade på lite traditionell midsommarmusik med Lindqvistarna. Då var det svårt att stå still. Maggie tjatade om att vi skulle dansa runt stången, men vi vuxna var allt för sugna på fika. Så Maggie fick stryka på foten och snällt följa oss till fikets uteservering där vi drack kaffe. Väl tillbaka på sjukhuset fick vi dåligt samvete för Maggies uteblivna dans, en midsommarstång med en droppställning som grund blev vår räddning. Maggie körde hårt i Små grodorna och Prästens lilla kråka. Väl framme vid Jungfruskär gjorde Maggies mjölksyra sig påmind, då gick hon och vilade i stället. När hon somnat avnjöt vi vuxna en mexikansk måltid (typisk svensk midsommar) som en snäll faster hade levererat. Självklart blev det några folkisar till denna anrättning.
På tisdag morgon åker vi som sagt till Uppsala, Maggie med ambulansflyg och vi med vanligt flyg. Operationen, stominedläggningen, ska göras på onsdag om allt går enligt planen. Vi kommer inte att få vara på den avdelning vi var på tidigare, nu blir det barnavdelningens kirurgsida i stället för neonatalen där vi var förra gången. Det känns lite trist, vi hade sett fram emot att träffa alla igen. Men vi kan ju gå dit och hälsa på, vi planerar också att kunna tjyva in oss på tvättmaskinen där. Kanske kan vi också lyckas komma åt köket någon gång, för det finns inget sådant där vi ska bo. Förmodligen blir det också hotell då det det bara får bo en vuxen med Maggie, men de skulle se om det inte gick att fixa så att vi kan bo tillsammans. Om allt går väldigt bra så blir vi där en vecka, men vi räknar med lite längre tid. Sedan är det flyg hem och tillbaks till sjukhuset här i Östersund. Men när Maggie kan äta så mycket så att hon inte behöver dropp, då åker vi hem till holken. Den dagen eller dagen efter ska vi fira med mat vin och bira.







Trötta fötter efter dans runt stången. Vilka är finast?

Nu syr vi ihop påsen

Äntligen jublar vi här i rum Grodan. Nu har vi fått tid för att lägga ner stomin. På onsdag nästa vecka ska de göra detta, det innebär att vi åker till Uppsala på tisdag morgon. Om en vecka ska vi förhoppningsvis aldrg mer behöva byta en stomipåse på en plågad Maggie, hon ska aldrig mer behöva känna hur en kateter letar sig ner i tunntarmen. Fan vad skönt!
Men som allt inom vården så är det preliminärt, alla akutfall går före. Men vi vet att det nu är nära. Heja på för Maggie!

Bröllop i regnet

Idag har vi ägnat nästan hela dagen till vigseln nere i Stockholm. Letade febrilt efter Lasse, Johanna och några andra bekanta som froterade sig med kungligheterna. Fick till slut syn på de båda nämnda vid namn under middagen. Då försvann nöjet med att titta på spektaklet. Vi tog också en sväng mot stan med Mira, Milton och deras bonuskusin Ella. Vi hann inte mer än ut så var regnet på oss, så vi var ganska fort tillbaks till vår TV. På maggiefronten intet nytt, vi väntar på att få en tid i Uppsala. Efter beskedet att tarmen var redo för att sättas ihop har klockans hastighet avtagit med minst hälften. Det blir nog segt nu innan vi får åka ner, men vi får roa oss bäst vi kan. Vädret skulle underlätta en del om det blev snäppet bättre, slapp vi regnet kunde vi i alla fall vara ute på våra permisioner. Men vi ska inte gnälla, vi har ju värdens finaste dotter som idaag tagit rekord i vakenhet, ätning och stomipåsefyllnad. Mer mjölk i butiken kombinerat med utvecklad teknik har resulterat i mycket större mängder i magen vilket får följden att det formligen sprutar ut ur stomin. Så risken är nog att det blir lite restriktioner på ammandet fram över.

Snart är det dags

Sitter och skriver detta inlägg hemma hos Maggies faster i Torvalla, detta efter att Rama hämtade modemet och gjorde oss internetlösa på rummet. Men vi har glädjande nyheter. Kirurgerna i Uppsala har tagit del av bilderna från röntgenundersökningen, det var en viss storleksskillnad på tarmsnärtarna. Dock var den inte större än att Maggie i nuläget är redo för att lägga ner stomin. De hade inte tid med denna operation nästa vecka, så det blir inte midsommar i Uppsala. Till veckan skulle de meddela när operationen ska äga rum, vi hoppas så klart på veckan efter midsommar. Fan vad sköna besked detta var. Maggie är grym!

Väntan

Energinivån på oss föräldrar börjar naggas i kanten, därför har denna blogg blivit lite tråkig på slutet, en massa torra fakta utan glimten i ögat. Här kommer ett till sådant inlägg. Men vi lovar bättring.
Röntgen avslutades igår, röntgenläkaren tyckte att tarmarna såg väldigt fina ut. Hon hade mött denna åkomma flera gånger tidigare och hade dessa som referens. Följande fråga ställde vi till henne: Om det var du som beslutade ifall stomin skall läggas ner, skulle du då göra det nu? Utan tvekan svarade den trevliga kvinnan ja. Men nu är det oturligt nog inte hennes bord. Kirurgerna i Uppsala fick bilderna idag, så nu väntar vi bara på att de ska analysera klart och meddela oss hur det blir. Det skulle kännas väldigt tungt om det läggs långt i framtiden. Vi hoppas på en midsommar i Uppsala.

Röntgen

Idag var vi på röntgen, syftet där var att spruta in kontrastvätska i båda tarmpiporna. De började med den som går upp mot magsäcken. Maggies tarm jobbade så hårt att vätskan inte orkade ta sig uppåt, det var inget bra för röntgen men bra på så sätt att tarmen är i mycket gott skick. Därför ska vi tillbaks imorgon och Maggie ska då få kontrast genom en sond i näsan som leder ner i magsäcken. I den nedre tarmen gick det dock som en dans, 40 ml kontrast spred sig fint och det var en till synes välutvecklad tarm vi såg arbeta på monitorn. Röntgenläkaren tyckte att den såg väldigt bra ut, men nu väntar vi på att kirurgerna i Uppsala ska få ta del av bilderna och fälla domen. De lär inte titta på dessa innan de fått morgondagens bilder, så beskedet lär dröja några dagar. Nu ska vi byta en läckande stomipåse, av någon konstig anledning blir detta oftast när vi ska lägga oss. Det är väl den där lagen om allts jävlighet.

Rätt fostran = snabb fostran

I ett tidigare inlägg nämnde vi att det skulle dröja innan Maggie fick möjlighet att åter gå på reataurant. Detta efter incidenten mad bajset vid matbordet. Igår bjöd Tavelbäcken sina anställda på Clarion, efter ett allvarlig fadertilldottersnack lovade Maggie att sköta sig bara hon fick följa med. Med de ögonen spända i mammas och pappas är det stört omöjligt att säga nej, Maggie fick följa med. Döm om vår besvikelse när hon upprepar sin illgärning mitt i matsalen, vad gör vi för fel i uppfostran? Hjälp oss! Det blev en trevlig kväll med trevligt sällskap, vi har saknat våra kära arbetskamrater. När vi blev tvungna att avrunda kvällen pga ett sinande dropp gjorde Johan, Ante och Cia oss sällskap på vägen hem. Cia föjde även med oss upp för lite fortsatt umgänge, hon fick den stora äran att mata den lilla.
Gårdagens röntgen blev inställd pga av att de saknade en del information från Uppsala, det var lite segt. Men idag verkar det bli av, vi har ingen tid men väntar nu på att de ska komma och meddela detta. Så det blir svårt att planera dagen när vi inte vet när/om vi ska vara där. Om vi hinner ska vi åka och titta på när Mira, Milton och Beata har fotbollsskola.

Måndag

I skrivande stund river det lite i faderns och moderns hjärtan. Sköterskorna håller på med veckans prover vilket innebär att de sticker lilla Maggie i händer, fötter och huvud. Då är det jobbigt att höra hennes jämmer, men de är duktiga och det är Maggie också.
Idag ser vi fram emot röntgen, bilderna som ska visa om det är läge att åka till Uppsala och lägga ner stomin eller om vi blir kvar här ett tag till. På ronden berättade dock läkaren att röntgenläkaren saknade en del uppgifter om de tidigare ingreppen på Maggie, och utan dessa uppgifter menade han/hon att röntgenundersökningen inte skulle bli optimal. De skulle försöka samla in de uppgifterna under dagen, annars skjuter de på röntgen till imorgon. Hoppas verkligen att de fixar det idag, vi är väldigt nyfikna på resultatet.
Klockan sju ska modern åter på restaurant, det är Tavelbäckens personal som har en liten tillställning. De har varit på en busstur till bl.a. den thailändska paviljongen i Utanede, detta ska avslutas med middag på Clarion där Maria ska ansluta. Fadern ska sitta på rummet och underhålla Maggie med Bob Dylan, hon gillar när jag spelar hans låtar på min luta.

Sommar när den är som bäst

Gårdagen var en ganska vanlig dag på hospitalet. Jag vaknade med Maggie och hennes farmor vid min sida. Hon skötte sig väldigt bra som Marias vikarie, men det blev till priset av att Lars-Eric förmodligen fick sköta all verksamhet på Bergsgatan under dagen. För när hans kvinna kom hem hem var hon enligt ryktet ett vrak. Fyra tupplurar under dagen kunde inte få henne att vara uppe längre än till 21.30 igår, det kostar på att vara på hospitalet.
Milton och Mira lekte en del med Maggie på förmiddagen, det märks att de börjat skapa en relation till sin lilla syster, från att vara lite reserverade lyser det nu i deras ögon när de träffar henne. De fick ju en lite dålig start när Maggie rövade bort Maria i flera veckor, skönt att det löser sig.
Permisen ägnades till en bilutflykt med målet att hälsa på olika människor på Frösön, alla var borta. Till slut kom vi till Nisse, Sandra och Kalle, de var hemma. Men Kalle den lilla uslingen hade magsjuka, de fick titta på Maggie genom bilens fönster. Vi åkte direkt till macken och tvättade fönstren.
Nu kommer vi till avsnittet som visar prov på när sommaren är som bäst. Under Marias vistelse hemma hade hon förberett middagen, en liten överraskning till mig. Förra veckan var jag till Bergsgatan, där satt de och åt sill,potatis med frostig Skåne. Detta har jag pratat om sedan dess. Föreställ min glädje när Maria visar innehållet i kylväskan, sill, potatis, gräslök, gräddfil, öl och SKÅNE. Om man kan älska människor mer eller mindre så gjorde denna handling definitivt att kärleken spirade i min smala lekamen, vilken kvinna jag har. Dock var vi lite nervösa att vi skulle bli påkomna och utkastade från hospitalet efter detta gästabud.
Det visar sig också att Maggie börjar gå upp ordentligt i vikt, igår vägde hon in på 3283 gram. Detta medför att de idag har bromsat glukosdroppet lite för att utesluta att hon samlar på sig vätska. Men satan vad skönt det är att lägga upp henne på vågen och se detta resultat, det gör oss som föräldrar väldigt glada.

Byte till äldre modell

Rubriken kan tyckas konstig, för vem byter något man har till något äldre. Det gör jag, bytet jag gjort är av sängkamrat. Den tidigare så vackra kvinnan jag vanligtvis sover med har bytts ut mot en något äldre dam, dock är även hon vacker. Det är Maggies farmor Evy-Ann som skall bistå mig under nattens arbete med flickebarnet. Detta för att Maria är hemma och har fradagsmys med Milton och Mira. I detta nu sitter hon säkert och myser med sovande barn och ett glas vin i handen (egentligen tror jag hon sover i soffan).
Under dagen har vi varit på skolavslutningar på Tavelbäcken och Lillsjöskolan, det var härligt att träffa alla barn igen.
På eftermiddagen fick vi fint besök från Södertälje, Maggies morbror Micke var i Jämtland för att fiska gädda och passade på att följa sin mor till oss på hospitalet.
Under kvällen gjorde Maggie premiär i Östersunds uteliv, det blev middag på Clarion hotell. Dock valde hon att både bajsa och skrika vid bordet, så nästa restaurantbesök lär dröja till uppfostrarna fått bukt med problemet.
Med ett matintag på 25 ml gånger 8 i munnen och 37 ml gånger 8 i stomin är nu hennes vikt uppe i hela 3206 gram, en blivande bjässe.

Sommar och sol

Äntligen har sommaren kommit till Östersund sade Maggie idag när hon låg i gräset på Jamtli lapandes sol, som sig bör med en kopp kaffe och en deckare. Bara för att man bor på hospitalet ska man inte berövas härliga upplevelser, som att känna gräs mot huden samt dess doft. Det är synd att permisarna är så korta när de är så sköna. Det blev dock lite stressigt där i grönskan när droppet började larma och i displayen meddela att det hade pumpat klart. Tur nog kunde vi ställa om det via telefonsupport från avdelningen. Vi avslutade friheten med en promenad till den lugna viken bortom vår boning. På förmiddagen var jag (Lars) och hälsade på mina härliga elever och arbetskamrater på Tavelbäcken. Vi åt glass och pratade, det var kul. Maria har tillbringat en del tid hemma idag i syfte att stryka examenskläderna till Milton och Mira. Tror nog hon klämde in en del annat också, knske lite städning, trädgårdsarbete och annat pyssel.
Vad gäller Maggie så börjar hon så smått gå upp i vikt, gårdagens notering var 3154 gram. Vi har också ökat maten i stomin till 37 ml gånger 8, ibland går nästan allt i och ibland blir det upp till 10 ml spill. Hon har också börjat vänja sig sig vid en mjölkersättning idag, mjölkkylen här på avdelningen gapar tämligen tom för tillfället. Så nu är hälften av det vi matar i stomin ersättning och hälften mjölk, men i munnen får Maggie lyxa med den äkta varan.

Bland de finare gåvorna man kan få

Innan vi kommer till den fina gåvan så tänkte vi rapportera lite hälsostatus. Maggie har i princip inte ökat i vikt sedan ankomsten till Östersund. Det är för tillfället det enda problemet vi har. Det spelar ingen roll för hennes tillfrisknande eller framtida liv, om hon är stor eller liten. Däremot spelar det stor roll för hennes växande organ, de behöver näring för att växa. Det organ som utvecklas mest och är i störst behov av denna näring är hjärnan. Därför lägger vi allt krut på att få henne att växa och jag kan med glädje rapportera kvällens vikt. 3126 gram, en ökning med 28gram sedan igår. Vi hoppas att det är en riktig viktökning och inte kvarglömd skit som står för dessa gram. Nu till den tidigare nämnda gåvan.

Det finns inte många gåvor som är bättre än en egen sång, en sådan har Maggie nu. Det var trubaduren Fredrik Boije som kom med gitarr och i egen hög person framförde sin vackra visa till Maggie. Nedan finns texten att läsa, framförandet är också filmat. Så ni kan se fram emot att få höra den i framtiden. Notera intertexten med Rod Stewarts hit Maggie May, den börjar "Wake up Maggie i think i´ve got something to say to you".

Sång till Maggie

Vakna Maggie jag tror jag har nåt
jag vill säga dig
Det är en härlig dag där ute
och du är en härlig tjej

Från din säng du kikar upp
vem är på besök
Det är världens larm ni för
och ett väldans stök

Resa genom livet väntar
Liten blir till stor
Resa genom livet väntar
Res med far och mor

Blomster till de underbara

I går tillbringade vi vår permis på Jamtli och deltog i nationaldagsfirandet. Bland annat satt vi på en solig äng, där vi drack kaffe och beundrade alla vackra blommor som helt plötsligt dykt upp.

Några av dessa blommor skulle jag vilja skänka till er som ställer upp för oss. Till Evy-Ann och Lars-Eric som ser efter vårt hus, tvättar åt oss och utan tvekan tar med sig Milton och Mira på besök i Uppsala, till min pappa, till Lena och till min mamma som tar hand om sina barnbarn när deras far jobbar (och jag sitter fast här) och även en blomma för matlådorna som våra föräldrar kommer med! Vi är otroligt tacksamma!

Jag mår väldigt dåligt över att inte kunna vara tillsammans med mina barn mer än några timmar åt gången, men jag känner mig ändå lättare till sinnet när jag vet att de är tillsammans med er som de älskar.

Maggie ligger just nu och slumrar, mätt och nöjd efter den senaste matningen. Hennes - och vårt - dygn är inrutat i tretimmarsperioder där hon äter ur flaska och får mat i tarmen var tredje timme, dygnet runt. Däremellan sover hon och vi försöker hinna med någon form av motion, sömn, mat och för min del även några timmar fjättrad vid den underbara pumpmaskinen!! Detta gör att timmarna och dygnen springer iväg i rekordfart. Nu är det bara en vecka kvar till röntgen då vi ska få svar på om Maggies tarmar är redo för operation. Behöver jag säga att vi är väldigt spända på resultatet?

Ett poem

En majmorgon mulen och kall
sattes mina känslor i svall.
Till jorden sändes då en flicka
som det perfekta lyckades pricka.
Hennes ögon lyser, jag är trygg,
len som inget är hennes rygg.
Ben som en fågel har du fått,
fast de passar till dina mått.
Perfekta är även dina mjuka armar,
ack kunde du inte fått bättre tarmar.

Bemärkelsedag

Idag var en stor dag, Maggie Maj Hilma Ericsson firar 1 månad. Hurra! Detta uppmärksammades på flera fronter bl.a. genom SMS-gratulationer, paket och sång. Två uppvaktningar stack ut från mängden och är värda att nämnas. En av dessa var när farmor och farfar dök upp i vår boning på hospitalet med paket. Innehållet var den fina dressen ni ser på bilden nedan. Den andra uppvaktningen var i största laget för att fira 1 månad. Det var nämligen så att till Maggies stora ära hade Eric Saade riggat en scen på Stortorget för att där hylla Maggie med sin hit Man boy. Storasyster Mira var minst lika nöjd som Maggie över detta, hon fick till och med en kram av Maggies gratulant. Vi kan ana en groende syskonrivalitet.
I övrigt har dagen varit som den brukar, ett innehåll av mat, bajs, sömn, kiss och annat bebisjox.
Om man är nyfiken över måtten på denna 1 månad gamla tjej så är hon 50 cm lång och väger 3065 g för tillfället.

Trötta flickor

I skrivande stund ligger min flickor och sover, det gör ont att jag nu måste väcka båda för att utfodra, men det leder ju till något gott. Mamman i sällskapet har idag fått vara lite mamma för Mira, hon var och tittade på en handdocksteaterföreställning på skolan. Vi vuxna har också motionerat lite under dagen, känns som att det behövs för att orka med detta. Huvudpersonen Maggie har idag gått genom stan för att ta emot allas beundran, en stolt farsa rattade vagnen. Höll dock på att gå åt pipan i rulltrappan på Kärnan. När vagnen kom upp fastnade framhjulen och pappan höll på att tippa vagnen framlänges, några smidiga manövers senare kunde faran blåsas av. Tror fadern behöver torrträn lite på detta.
Vi går också nu och hoppas att stomiplattan som sitter där nu ska hålla länge, sjukhuset har inte lyckats skaffa fram den utrustning vi använder och den som sitter där nu är den sista. Det brukar hålla mellan 24-48 timmar och vi satte på den ikväll. Vi orkar inte börja jävlas med detta igen bara för att de inte fått fram prylar. Hur svårt kan det vara? De fanns i Uppsala. Men de fixar det nog.

Sov gott alla vänner!

Stora bajsardagen

Idag har Maggie proppats med mat hela dagen, 19 ml i munnen och 20 ml i stomin. Det är i paritet med den kända hästen. Som om en häst har hälsat på har det också sett ut i blöjan, 3 skitar på en dag. Det är nästan lika mycket som hon skrapat ihop under hela sitt liv. Dock får vi hoppas att det inte börjar skitas för mycket, då måste vi backa med maten och droppet ökas i stället för att minskas. Men alla säger att det går väldigt bra för henne och läkarna är väldigt nöjda med hennes insats.
Under permisionen idag tog vi bilen till gammelmomma och gammelmoffa, de blev glada av att få träffa vår skönhet. Där var också Marias morbror Lasse med sambo Birgitta och sonen Filip. Mackor, kakor och kaffe i stora lass medförde en känsla av att vi blivit lite rultiga när vi for hem.
På kvällen kom Fredrik "Biceps" Boije och hälsade på med gröt, en fin bok som vi ska läsa för Maggie ikväll. Han klämde också av några sköna riff på den nya gitarren, sången uteblev dock denna gång p.g.a. att borsten inte var inblandad.
Efter allt bajsande och ätande var Maggie så trött på kvällen att hon försökte smita från det dagliga bloggskrivandet. Men efter en förmaning från en bestämd far så satt hon vid tangentbordet.

Glupska flickor blir utan...

Idag gasade vi på ordentligt med Maggies mat, nu får hon sig 36 ml till livs var tredje timme. 18 ml i munnen och 18 ml i stomin. Det tråkiga för denna suggiriga lilla tösabit är att hennes oblyga ammande igår fick ett amningsförbud som ett brev på posten. Läkarna blev oroliga att hon skulle få i sig för mycket. Om vi inte har missförstått allt så tror vi att hon nu får i sig hälften av den näring hon behöver via mat, så snart kan de kasta droppet på återvinningen (utopi).
Dagen permis blev både lång och trevlig, tre timmar i solsken fick vi. Först försökte vi skaffa ett myggnät till vagnen, de var slut. Sedan gick vi till Badhusparken och klämde varsin glasstrut, Maggie blev utan. Mätta och belåtna promenerade vi till farmor och farfar för att kolla var Stormaggie bodde när hon var i farten. Det blev kaffe på Stormaggies gamla uteplats som nu förvaltas av farmor och farfar, ett mycket trevlig besök.
På kvällen var det lite besök av Tilda, Lena och farmor Evy-ann. Fadern var även iväg till Birka strand där Skepparn huserar, med sig tillbaks till hosptalet hade han internet, så nu surfar vi äntligen på rummet.