Tillbaks där allt började

Igår sade vi adjö till våra vänner i Uppsala, det kändes i hjärtat. Vi hoppas verkligen att det inte var sista gången vi fick träffa Per, Chelsie, Jenny, Jerry, Jack och Lucas m.fl. Några vet vi ju dock att vi får träffa igen, personalen på det fantastiska sjukhuset Akademiska. De ska fan ha dagens ros varje dag i resten av detta sekel, men jag (Lars) vet ju att jag aldrig kommer att få fingrarna ur och skriva någon. Men de är värda det.
Vi sa ju också adjö till Maggie när vi åkte iväg till vårt flyg, det kändes i lillhjärtat kan vi lova, tur var att det var lite stressigt så att vi inte hann tänka så mycket. När planet lyfte visste vi ännu inte när Maggie skulle flyga. Men döm om vår lycka när vi vid bagagebandet på FRÖSÖ flygplats får se ett lite plan taxa in, stanna, och ut kommer en sjuksköterska med en liten barnstol i handen. Det var Maggie.
Nu bor vi i ett familjerum på avdelning 108, det är snarlikt rummet i Uppsala så vi känner oss som hemma. Lite sämre internet, lite färre kanaler, ingen spis, inget socialt umgänge och lite mer bundet liv kring personalen, men vi ska snart bli lite friare. Besöken har dock börjat hagla från himmelen, det är trevligt. Först ut var mormor Maggan igår kväll med kaffe och kaka i väskan, hon visste vad som gäller för besökare. Idag på morgonen kom farfar Lars-Eric med mat, han visste också vad som gällde. Sedan kom den alltid så vackra Mira idag på förmiddagen, härligt att träffa henne igen. På eftermiddagen dök morfar Lennart upp med den alltid lika vackra Milton i släp. De senare hade ingen aning om besöksreglementet och kom med tomma händer.
Nu ska vi snart lära oss hur man handhar CVK´n (droppet) för att vi inom rimlig framtid skall kunna göra lite kortare utflykter, det känns väldigt skönt. Freedom!