Så har det då gått ett helt år, sen denna ljuva varelse valde att födas, tre och en halv vecka för tidigt. Ett intensivt år, lite väl kantat av dramatik kan tyckas. Först ilfart med helikopter till Uppsala när hon bara var ett par timmar, med sina förvirrade,hålögda och mycket nervösa föräldrar kommandes efter i reguljärflyg (vila när man är nyförlöst? Skulle inte tro det...)

Sedan blev det 2,5 månader på sjukhus med stomi, tarmmatning och provtagningar som vardag. OCh så, på pappas födelsedag, fick hon äntligen komma hem till två längtande syskon. En härlig tid följde men så plötsligt en septemberdag var det stopp igen i tarmrackarn! Återigen helikopter till Uppsala (och två nervösa föräldrar efter i flyg). Men den här gången löstes det hela utan operation. Familjen fick dock vara lite nostalgiska i en vecka och bo på Akademiska sjukhuset i Uppsala, träffa vänner från första besöket och tas om hand av den trevliga personalen på sjukhuset. Vi har nu dessutom bott på alla barnavdelningar på hela Akademiska! Vi känner oss som proffs i sjukhusboende.

Så följde en kall vinter, Maggie växte och mådde bra. Men vid nyår fick hon magsjuka. Och magsjuka för någon med tarmproblem är inte att leka med. Raskt in på sjukhus. Men trots dropp så blev hon ändå svårt uttorkad och hamnade till slut på intensiven. Om föräldrarna varit nervösa vid de förra sjukhusvistelserna var det ingenting mot det här! Men Maggie är en stark tjej! Hon fixade så klart även detta! Men lite misstänksam mot människor i blå kläder blev hon under en period.

Så sitter hon nu, ett år gammal och med så många nålstick i bagaget att en fakir hade blivit grön av avund, och skrattar åt allt i sin omgivning. Hon busar med sina syskon, hon kryper och blir alldeles, alldeles lycklig varje gång hon ställer sig upp ,(vilket sker varannan minut ), hon pekar och pratar och pussar oss med väldigt blöta pussar hela dagarna och vi är så väldigt, väldigt lyckligt lottade att vi har fått denna underbara dotter! Grattis på ettårsdagen Maggie!!